Turåkning i skoterspår

Helgens planer gick om intet pga ett riktigt busväder i lördags. Söndagen blev bättre så Karl och jag tog en tur uppe vid Bergomsberget, åkte på skoterspår i början och kom vidadre med ospårat ner mot Hålviken

Paradisbadet och spa...

En bra avslutning på arbetsveckan eller en fin upptakt på ledighelg... I kväll har jag njutit Aufguss en masse på Paradisbadet - Balans - i det fina badhuset vi har här i Övik.

bättre och bättre ...

Bjästabacken i torsgdags kväll - och det blev en helt suverän kväll. Plusgrader, lite blåsigt och fint fast före i backen. Jag tar små myrsteg framåt med telemarktekniken. Allt kändes bra och jag hade bra balans och kände mig säker i kväll.

Långfärdskridskor

Vintern i år kom med snö innan havsisen hann frysa tillräckigt tjock för att jag skulle våga mig ut med långfärdsskridskorna. Då är det tur att det finns konstfruset på Skyttis. I kväll tog jag en timmes tur på ovalen där uppe och kunde konstatera att takterna sitter i trots att det var ett helt år sen sist... Rätt vad det var kom två rådjur inhoppande på isen  - de hade lite svårt med balansen - och tog sig därifrån samma väg som de kom. De måste ha blivit lika förvånade som jag. Summan av denna kväll är att det är lika härligt med skridskor som med skidor i elljusspåret efter jobbet.

... och månsken

Sedan några år tillbaka har jag drömt om en månskenstur men det har alltid varit något som kommit i vägen. Snöbrist, molnighet eller kvällsjobb... I kväll finns inga av dessa hinder så nu ska det ske. Karl och jag har förberett oss med pannlampor och varm rödvinbärsaft med smaksatt med kanel. Vi åker iväg vid åttatiden och när vi kommer ut till Bjästamon ser vi att det inte alls behövs nåt extra ljus, månskenet lyser upp så starkt att vi obehindrat kan ge oss ut i skogen. Det finns inte ord för hur vackert det är här ute i kväll... Spännande formationer skapas av snötyngda grenar och skuggeffekter. Snökristaller gnistrar i månskenet som leder oss djupare in i skogen. Vi hasar oss fram och stannar ofta i förundran och njuter av stunden. Uppe på en höjd tar vi paus och den medhavda saften värmer gott. I tacksamhet över vad kvällen ger ...
Frid och fröjd /Inger

Bjästamon i stålande sol...

På Bjästamon finns fina spår och idag var förutsättningarna helt prefekta för en avstressande långtur. Karl och jag slog följe och vi fick en härlig tur i strålande solsken. Det magiska ljuset får mig att glömma allt som ligger på. Det går inte att stå emot utan jag blir helt närvarande i nuet. Naturens variation är stor och vi åkte genom tunnlar i snötyngd granskog och över öppen mark på hyggen. När vi passerade ett par björkar som stod i ensamt majestät kunde man se effekten av solens värmande strålar. Det hade börjat töa och snön omvandlades till stora vattendroppar som ännu inte hade trillat av grenarna.
Frid och fröjd /Inger

Bjästamon väntar



Magiskt ljus

 


Stolta björkar

 

Bjästabacken - tisdag kväll

När Karl och jag körde in på parkeringen i kväll var den full med bilar. Toppen att allt fler väljer att åka här. Det var riktigt roligt att åka i kväll, jag fortsätter testa gränser och har ännu inte blivit riktigt bekväm med de nya skidorna. De jag åkte på förra året hade ingen curve och det skiljer en hel del i åktekniken. Det blev en kort kväll för för trasslade med liften när vi skulle ut igen efter en kort kaffepaus så istället för att vänta åkte vi hem, nöjda trots allt. Kvällens fokus låg på att lägga mer balans på framskidan och det får jag jobba vidare på.
Frid och fröjd /Inger

Hulda forever...

Inför helgens ledighet var jag laddad och hade jag gjort upp stora planer på mycket skidåkning men i lördags var det för kallt - 28 här hemma och idag blev det blidväder och nästan snöstorm. Så helgens utevistelse och träningspass bestod i en promenad och snöskottning vilket i och för sig inte är det sämsta eftersom I love snö - hur mycket som helst. Helgen avslutades med alldeles underbart sällskap i studiegruppen Hulda. Vi är några kvinnor som träffas regelbundet och är nu inne på vårt sjätte år. Tack Hulda för att vi får dela den fina vänskap vi har.
Frid och fröjd /Inger

Telemark igen

På kvällarna är Bjästabacken mitt val när det gäller utförsåkning. Den är inte så lång men ligger bra till, har duktig personal och har lämplig lutning  = inte för krävande. I kväll var backen välpistad och vädret perfekt. Trots det nästan inget folk i backen... Man undrar varför... Vi var inte fler än tre vuxna och ett tjugotal ungdomar på bräda. Kanske är vi de sista entusiasterna som orkar ta oss ut på skidorna efter en lång arbetsdag... Hur som helst så gick det mycket bättre ikväll än senast. Jag lärde mig mer om hur jag ska lägga balansen på skidorna för att få kontroll och bättre styrning i svängarna.
Frid och fröjd /Inger

Tomt i backen, men ... vi var först i kväll

Ömma muskler

Jag behöver mjuka upp mina lårmuskler som fick jobba ordentligt i backen häromdan. Så en hasatur i eljusspåret efter jobbet i kväll, borde passa bra. Så blev det - två varv på femkilometerslingan vid Skyttis. Hur mysigt som helst. Jag glömmer från år till år hur mycket jag gillar att åka i elljuset.
Frid och fröjd /Inger

Telemark i Skulebacken

Det var nästan - 15 när vi åkte i lördags morse. Lite överraskande för igår kväll innan jag somnade var det bara - 6.  Det var länge sen jag åkte i backe nu, flera veckor - tiden går fort som vanligt - före jul var det när jag tänker efter. En heldag med sju-åtta cm pudersnö över perfekt pistad backe och premiär med mina nya telemarkskidor. Lusten att testa dem igen var stark och med extra överdragsbyxor i bagaget kändes det helt OK att åka till Skulebacken, trots kylan, där det borde vara superfint efter den rikliga snön som kommit senaste tiden.

Skulebergets slalombacke är med sina 1400 meter är på Skulebergets sydsida den klart den längsta i mitt närområde. Det finns en korglift som går upp till toppstugan och en släplift som går halvvägs upp i backen och därifrån kommer man direkt till den del som iordningställts för snowboardåkning. Backen passar för hela famljen för det finns också en barnbacke med knapplift. Offpist är populärt.

Och visst var det välpistad och bra men underlaget var hårt... Alltför hårt för att jag skulle känna mig bekväm så det var en stor utmaning att få till tekniken. Men - det är en del av det jag gillar med telemark - och det finns  ju gränser i hur stor utmaningen får vara för att det ska vara roligt. Det var jättesvårt i lördags och emellanåt känner jag mig som Bambi när han står på hal is. Man kan då konstatera att det bara kan bli bättre... det får bli en av vinterns målsättningar - att förbättra tekniken och bli bekväm med de nya skidorna.
Frid och fröjd /Inger

Snötur på islandshästar

Tidigare levde jag nära hästar och de upptog en stor del av mitt liv. Numera får det bli ett några turritter per år där jag på ett härligt sätt får uppleva naturen från hästryggen, i nära samspel med en annan varelse. På Hästgårdhögakusten i Skärsätter inte långt från HögaKustenbron finns ett flock trygga och fina islandshästar. Häromdan hade vi bokat en snötur vilket det sannerligen blev. Vi var tre i sällskapet och tillsammans med guiden Jonas red vi ut i ett sagolandskap med helt orörd pudersnö som emellanåt nådde ända upp till, och över buken, på hästarna. Vi red efter byväger fram till Högakustenleden där hästarna fick släppa loss i en härlig galopp för att frigöra en del av energin och glädjen att komma ut i skogen igen. Det var otroligt vackert och fridfullt med den snötyngda skogen och tystnaden. Idag var det extra glädjande för mitt mammahjärta att var ute med dotter och hennes pojkvän och förstå att de njutit lika mycket som jag gjort.
Frid och fröjd /Inger



Jonas

Djupsnö

Samlad trupp

Nöjda efter dagens tur